Blev bara lite sentimental

Tänk så konstigt det är egentligen.

När vi var små och vi var på semester på Orust så var jag ju en sån där lite hästtjej som bara tänkte på hästar. Jag minns att vi var ute och gick i trollskogen och såg hovspår och jag blev alldeles salig och lycklig och fantiserade om att det fanns hästar i närheten och ja, allt.

Jag minns oxå en bild vi har på när jag och syster står brevid hästen Patrik och jag fick hålla i honom och jag ser så jäkla mallig ut! Verkligen, jag minns det inte, men jag ser det på mig. Jag var så stolt!

Och nu. Så sitter jag här i vårat hus. Det är hästar runt omkring hela huset och jag vet inte ens hur många det är. 20-30-40? Jag vet faktiskt inte, men säkert närmare det sista. Det är svenska mästare, det är hästar som ska vara med i wm, det är föl, det är avelshingstar och hela baletten.

Min egna häst är en av de där ute i hagarna. Han som var min kompis häst och sedan efter en tur hos en annan ägare blev min. Det är konstigt hur livet är!



Jag och min syster Anna. Hästen hette Patrik och bodde i grannskapet som vi fick rida på då
och då till min stora glädje
. Ser ni stoltheten?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0