Stor konflikt
I dag har vi haft ett litet bakslag må jag säga. Vi började med att rida ut, jag på Blidur och Matte och Jonathan på fyrhjulingen. Till en början gick det bra, vi töltade och tog oss även en galopp. Sedan när vi vände så skrittade vi, vilket kanske var dumt. Sedan åkte Matte och Jonathan lite i förväg och Blidur ville oxå iväg då, men jag sa åt honom att gå i min takt. Och då började det. Backa, gå i sidled och göra allt annat än att gå framåt. Matte klev av fyrhjulingen för att hålla i honom men det gick bara bakåt eller åt sidan. Jag använde spöet, men bara bakåt ändå. Matte försökte lång tid få av mig från hästen, men jag vägrade, jag var så arg och samtidigt så ledsen över att han skulle få vinna, medans Matte ju var rädd att jag skulle bli avkastad. Tillslut började även Jonathan att gråta, stackarn, och där, i samband med att jag nästan trodde att Matte bokstavligen skulle ta ner mig från hästen så klev jag av. Satans dumt, men samtidigt vill jag helst inte ramla av med tanke på höften.
Jag backade sedan Blidur, han fick flytta sig undan för mig åt de andra hållen och sådär. Stanna när jag stannade osv. Och så höll vi på hela vägen hem. Ett tag åkte även jag på fyrhjulingen och Blidur gick efter. Det gick iaf bra vilket är positivt, då kan vi ge oss ut på längre promenader på så sätt.
När jag kom hem så red jag på ridbanan och det gick bra. Inget bråk där. Sedan fick Jonathan komma ut, för han blev ju rädd för Blidur med tanke på hela situationen. Han fick första prata med Blidur, klappa honom och sedan leda runt honom och jag förklarade att det ju är samma gamla snälla Blidur, bara det att han ville bestämma själv och att han inte fick det. Så det kändes bra.
Matte visade mig en lapp som Jonathan hade skrivit. "i dag blev maris lesen för att blidur jick hur som helst". Herre jisses, stackarn. Så rar han är!
Nåväl, på´t igen. Jag tror, att om vi inte hade skrittat och kommit till den där kampen om hur fort vi skulle gå när de andra åkte i förväg, så hade det gått bra. Grämer mig lite, men ändå, man vet ju aldrig vad som händer, oavsett vad man gör.
Jag backade sedan Blidur, han fick flytta sig undan för mig åt de andra hållen och sådär. Stanna när jag stannade osv. Och så höll vi på hela vägen hem. Ett tag åkte även jag på fyrhjulingen och Blidur gick efter. Det gick iaf bra vilket är positivt, då kan vi ge oss ut på längre promenader på så sätt.
När jag kom hem så red jag på ridbanan och det gick bra. Inget bråk där. Sedan fick Jonathan komma ut, för han blev ju rädd för Blidur med tanke på hela situationen. Han fick första prata med Blidur, klappa honom och sedan leda runt honom och jag förklarade att det ju är samma gamla snälla Blidur, bara det att han ville bestämma själv och att han inte fick det. Så det kändes bra.
Matte visade mig en lapp som Jonathan hade skrivit. "i dag blev maris lesen för att blidur jick hur som helst". Herre jisses, stackarn. Så rar han är!
Nåväl, på´t igen. Jag tror, att om vi inte hade skrittat och kommit till den där kampen om hur fort vi skulle gå när de andra åkte i förväg, så hade det gått bra. Grämer mig lite, men ändå, man vet ju aldrig vad som händer, oavsett vad man gör.
Kommentarer
Trackback
