Maris och Blidur

Äntligen har jag gjort något vettigt med Blidur! Jag har fortsatt att känna mig hängig, sådär småsjuk, men aldrig något som bryter ut. Matte har legat däckad i halsfluss, men än så länge så har jag klarat mig från det. Hösten har dragit igång, med sjukgymnastik, yoga och keramik.

I dag red jag ut en sväng tillsammans med Johanna som red Byr. Vi red över på andra sidan och klättrade uppför i backen där den fina stenmuren finns. Det märktes på Blidur att han vilat i två veckor, han var så otroligt tjafsig! Lite tittig först, sedan när vi töltade så höll han på och slog med huvudet och ville in lyssna. När vi galopperade upp för en backe så försökte han sticka, först ökade han galoppen och lyssnade inte på min förhållning och sedan försökte han dra ner huvudet, men det fick jag stopp på. Inga såna fasoner här inte!  Även senare när vi töltade och travade så dummade han sig. En gång kastade han sig åt sidan och ofta ville han inte gå fram, alternativt gå fram för mycket. Han stressade sig när han kom efter Byr och höll på. Ville inte lyssna när jag sa åt honom att böja sig och sånt. Jäkla häst! Nåväl, positivt var iaf att han på hemvägen skrittade på riktigt bra. Jag blev även rätt glad över att jag kände sån stor skillnad på honom, för så här dryg brukar han inte vara annars.

I morse hade Blidur stått själv i en svälthage, och det var inte där han stod igår kväll, så han hade visst krypit under staketet, det var lite demolerat! Hur dum får man vara, ska man rymma kan man väl dra till en hage där det finns mycket mat väl? Han har ju ingen respekt för tråden när han går i diket, men det förstår jag eftersom det inte är någon ström där. Men att dra från vanliga hagen där det är ström, det får man inte. Så nu har Blidur fått på sig en tjusig grimma med lite ståltråd på, så försöker han dra idag hoppas jag att han blir hindrad.

Får se hur morgondagen blir, först keramik och sedan sjukgymnastik. Ska försöka löslongera Blidur eller nåt sånt så att han får göra av med sitt bus han har i kroppen.