Maris och Blidur

Nu är jag hemma igen från storstaden och kontrasterna är verkligen stora, på alla sätt och vis! Lägenhet i betongområde jämnfört med en röd liten stuga med hästhagar unt huset. Det är ju varmt och skönt i lägenhet i stan, man har varmvatten oftast obegränsat. På landet är det kallt och dragit. Man får elda med ved och lära sig att ta på sig varmt, även inomhus. Snabba duschar eftersom vattnet snabbt blir kallt. Och så vidare, för och nackdelar med allt.


I söndags red jag iaf Blidur. Jag höll på med lite annat, men tog en paus och red, när jag ändå var uppe i varv. Blidur visade sig från sin braiga sida då, han bara tvekade någon sekund om vi verkligen skulle framåt och sedan gick han resten av turen utan bråk utan gjorde så som jag ville. Det kändes verkligen jätteskönt, jag vet ju att han är sån egentligen, snäll, han behöver bara påminnas om lite då och då vem som bestämmer och att det är rätt trevligt när vi är överens om hur saker och ting ska gå till. När Blidur vill samarbeta istället för att göra som han själv vill är han väldigt väldigt trevlig! Vi red i alla gångarterna och jobbade väl mest på formen i traven och sidvärtsövnningar.

I dag red Conny Blidur och det hade gått bra. Han hade varit riktigt snabb så det tar sig! Det är jättebra att han får ut och verkligen springa, för framåtbjudningens skull. Johanna är ju med ut oxå så hon kan ju tipsa Conny om saker vartefter när de rider.

I morgon har jag tänkt att rida om jag mår bra. Jag skulle få hjälp att ta upp Blidur från hagen eftersom min kropp inte pallar med att gå igenom snön om han står långt bort. Det är synd att det är så, för det hindrar med, men jag har börjat fråga lite mer nu om hjälp med att hämta honom, när de andra ändå ska gå ner till flocken. Det är annars lite synd att min gångförmåga och värk ska göra så att jag inte kan rida nu när det är snö. På helgerna är Matte snäll och hjälper mig att hämta Blidur, men nu jobbar han ju i veckorna så då är det svårare.