Så som det ska vara
I dag har jag och Blidur vågat oss på modiga saker! Vi har ridit ut ensamma och varit på andra sidan stora vägen! Jag har nämligen hittills alltid ridit på den här sidan om vägen mest bara för att jag har känt mig tryggare här. Men, vad är egentligen en väg? Mer än en psykisk spärr? Med tanke på hur bra det har känts med Blidur på sistone och att mitt självförtroende har stärkts så planerade jag dagens ritt till andra sidan vägen. Och så blev det.
Det var strålande sol och ungefär -4 ute. Det blev overallen på sig och det var rätt lagom. Väl på andra sidan så var det lite spännande, det var en liten skogsväg jag hade siktat in mig på och den var ju inte plogad, vilket iofs var en del av min plan. Men just det där att hitta vägen och komma över snövallen från asfalten var inte jättelätt, men gick bra ändå. Det blev inga jätteskutt utan Blidur tog det rätt försiktigt. Sedan red vi i ett litet upptrampat spår från en människa eller två och travade. Jisses, trava i djupsnö, det kändes annorlunda! Vilka kliv han tog!
Jag red sedan förbi militärförådet och upp på den plogade grusvägen och galopperade upp för backen. Blidur försökte faktiskt sticka iväg just i fattningen, han bet sig fast i bettet och drog några steg, men jag fick snart stopp på honom och skällde på honom och sedan skötte han sig resten av vägen. Vi korsade sedan stora vägen igen och red på asfaltsvägen mot flyget och svängde sedan av hemåt.
Vi varierade oss mest mellan att tölta och trava och med små inslag av skritt och galopp. Jag kände att Blidur var väldigt trött mot slutet, då blev han väldigt framtung och tung i handen, men det är ju inte så konstigt med tanke på tempo och djup snö osv.
När vi var hemma igen så fick han på sig fleecetäcket och fick stå i box tills nu på kvällen. Han blev förresten hämtad på förmiddagen av C och så stod han här i hage vid ridbanan. När jag kom ut till honom så gnäggade han på mig igen, precis som igår. Underbart!
Jag kollade på Eniros karttjänst när jag kom hem och räknade ut att vi red knappt 4½ km. Det tog omkring tre kvart tror jag, jag är lite osäker på tiden.
Här är nog en länk till vår lilla rutt!
Jättemysig ridtur var det och nu är det bara att hoppas på att jag inte får allt för ont i kroppen bara, men det var nog värt det, oavsett!
Det var strålande sol och ungefär -4 ute. Det blev overallen på sig och det var rätt lagom. Väl på andra sidan så var det lite spännande, det var en liten skogsväg jag hade siktat in mig på och den var ju inte plogad, vilket iofs var en del av min plan. Men just det där att hitta vägen och komma över snövallen från asfalten var inte jättelätt, men gick bra ändå. Det blev inga jätteskutt utan Blidur tog det rätt försiktigt. Sedan red vi i ett litet upptrampat spår från en människa eller två och travade. Jisses, trava i djupsnö, det kändes annorlunda! Vilka kliv han tog!
Jag red sedan förbi militärförådet och upp på den plogade grusvägen och galopperade upp för backen. Blidur försökte faktiskt sticka iväg just i fattningen, han bet sig fast i bettet och drog några steg, men jag fick snart stopp på honom och skällde på honom och sedan skötte han sig resten av vägen. Vi korsade sedan stora vägen igen och red på asfaltsvägen mot flyget och svängde sedan av hemåt.
Vi varierade oss mest mellan att tölta och trava och med små inslag av skritt och galopp. Jag kände att Blidur var väldigt trött mot slutet, då blev han väldigt framtung och tung i handen, men det är ju inte så konstigt med tanke på tempo och djup snö osv.
När vi var hemma igen så fick han på sig fleecetäcket och fick stå i box tills nu på kvällen. Han blev förresten hämtad på förmiddagen av C och så stod han här i hage vid ridbanan. När jag kom ut till honom så gnäggade han på mig igen, precis som igår. Underbart!
Jag kollade på Eniros karttjänst när jag kom hem och räknade ut att vi red knappt 4½ km. Det tog omkring tre kvart tror jag, jag är lite osäker på tiden.
Här är nog en länk till vår lilla rutt!
Jättemysig ridtur var det och nu är det bara att hoppas på att jag inte får allt för ont i kroppen bara, men det var nog värt det, oavsett!
Kommentarer
Postat av: Sussie
Det är en urmysig väg du har ridit (i alla fall sommartid)!!
Kul att du äntligen har vågat dej över vägen, tror att det var nyttigt för er båda!
Trackback
